Det kliar!!!
Igår morse väckte Stina mig med orden: "mamma jag har fått ett myggbett på foten". När jag kollade såg jag att hela hon var full med "myggbett"....Från topp till tå, bokstavligt talat.
Men det var inga bett utan vattkoppor. Under dagen kunde man se hur prickarna blev vätskefyllda och hur det uppkom nya hela tiden. Stackarn har jättemånga koppor på HELA kroppen. Värst är de som sitter i rumpan och underlivet...
Vi har försökt lindra klådan med Alvedon, Xylocain, PoxClin CoolMousse och svalkande dusch och bad. Hon är verkligen tapper och försöker låta bli att klia på kopporna, duktiga tjejen. Det är ju fruktansvärt plågsamt att inte få klia när man har en sån himla klåda...
I natt vaknade Stina och var fullständigt hysterisk och panikslagen, det var som en scen tagen ur Exorcisten. Hon slängde sig av och an i sängen, kastade saker och gallskrek. Det värsta av allt var att jag inte kunde hålla om henne eller stryka henne någonstans utan att starta en klireaktion. Det var riktigt jobbigt att se sitt barn lida på det viset. Efter en sval dusch och Xylocain fick det bli en stund framför TV:n för att distrahera henne lite. Till slut somnade hon av utmattning.
Imorse hade det ploppat upp minst lika många koppor till...suck. Jag ringde Amadeuskliniken direkt för att få recept på Tavegyl och det skulle jag få hämta tidigast efter kl 16. Milda makter....skulle Stina behöva stå ut med denna klåda och smärta hela dagen? Jag tappade upp ett bad till henne där hon kunde sitta en lång stund och titta på TV, men det lindrade bara måttligt. Emil, som skulle komma hem på lunchen, chansade och åkte till apoteket på hemvägen för att se om han kunde hämta ut medicinen. Åh, vilken lättnad när han kom hem med den! Den har faktiskt hjälpt jättebra.
Även om det är görjobbigt nu med Stinas vattkoppor så önskar jag att Julia också får det snart. Jag vill att barnen ska slippa få sjukdomen i vuxen ålder, eftersom man drabbas värre då. Vi får ta oss igenom några tuffa dygn nu och tänka att det blir bra om några dagar. Sen har vi klarat av den delen....
Men det var inga bett utan vattkoppor. Under dagen kunde man se hur prickarna blev vätskefyllda och hur det uppkom nya hela tiden. Stackarn har jättemånga koppor på HELA kroppen. Värst är de som sitter i rumpan och underlivet...
Vi har försökt lindra klådan med Alvedon, Xylocain, PoxClin CoolMousse och svalkande dusch och bad. Hon är verkligen tapper och försöker låta bli att klia på kopporna, duktiga tjejen. Det är ju fruktansvärt plågsamt att inte få klia när man har en sån himla klåda...
I natt vaknade Stina och var fullständigt hysterisk och panikslagen, det var som en scen tagen ur Exorcisten. Hon slängde sig av och an i sängen, kastade saker och gallskrek. Det värsta av allt var att jag inte kunde hålla om henne eller stryka henne någonstans utan att starta en klireaktion. Det var riktigt jobbigt att se sitt barn lida på det viset. Efter en sval dusch och Xylocain fick det bli en stund framför TV:n för att distrahera henne lite. Till slut somnade hon av utmattning.
Imorse hade det ploppat upp minst lika många koppor till...suck. Jag ringde Amadeuskliniken direkt för att få recept på Tavegyl och det skulle jag få hämta tidigast efter kl 16. Milda makter....skulle Stina behöva stå ut med denna klåda och smärta hela dagen? Jag tappade upp ett bad till henne där hon kunde sitta en lång stund och titta på TV, men det lindrade bara måttligt. Emil, som skulle komma hem på lunchen, chansade och åkte till apoteket på hemvägen för att se om han kunde hämta ut medicinen. Åh, vilken lättnad när han kom hem med den! Den har faktiskt hjälpt jättebra.
Även om det är görjobbigt nu med Stinas vattkoppor så önskar jag att Julia också får det snart. Jag vill att barnen ska slippa få sjukdomen i vuxen ålder, eftersom man drabbas värre då. Vi får ta oss igenom några tuffa dygn nu och tänka att det blir bra om några dagar. Sen har vi klarat av den delen....
Ny kokbok (LCHF)
Jag har unnat mig en ny kokbok:
LCHF-husmanskost av Anna Hallén
Den är fylld med goda, inspirerande och lättlagade recept.
Recepten innehåller ofta vanliga ingredienser som man har hemma eller hittar på t.ex ICA.
Det får nämligen inte vara alltför krångligt, för då tröttnar jag.
Jag återkommer när jag lagat något ur boken.
LCHF-husmanskost av Anna Hallén
Den är fylld med goda, inspirerande och lättlagade recept.
Recepten innehåller ofta vanliga ingredienser som man har hemma eller hittar på t.ex ICA.
Det får nämligen inte vara alltför krångligt, för då tröttnar jag.
Jag återkommer när jag lagat något ur boken.
Det finns inga genvägar
Så är det.
I allafall när det handlar om varaktig viktminskning.
Jag har precis sett "Plastik-turisterna" på kanal 5, ett program där man får följa svenskar som åker till Thailand för diverse skönhetsingrepp.
I kvällens avsnitt fick man se en ung tjej som ville ha större bröst + "snyggare" underliv och en medelålders kvinna som ville göra en bukplastik.
Den unga tjejen upprörde mig, eftersom jag tycker att det är hemskt att yngre har dessa ideal och vill se ut som rena rama porrstjärnor.
Den andra kvinnan fick mig att tappa hakan!
Hon hade på allvar trott att läkaren i Thailand skulle skära bort hennes tjocka mage. Bara sådär!
Hon fick såklart nej från den kloke läkaren som sa att hon måste gå ner i vikt först och att man sedan tar bort överflödig hud. Hon och hennes man blev naturligtvis upprörda och kände sig lurade på de pengar de betalt för resan.
Men herregud, tar man inte reda på fakta först? Har man bestämt sig för att utsätta sig för någon form av skönhetsingrepp vill man väl veta allt om det, som t.ex. vilka kriterier som gäller, risker osv. Inte skär man väl bort en hel mage bara sådär??? Det vet väl varenda människa! Kvinnan i programmet var helt oförberedd och hade tydligen sett operationsresan som en snabb lösning på sitt överviktsproblem.
I slutet av programmet hade det gått ett tag sedan resan och kvinnan hade som tur var kommit till insikt om att det inte finns några genvägar. "Man måste helt enkelt göra något åt saken själv", sa hon och så fick man se när hon och maken tog sig en promenad...
Tänk att de behövde åka ända bort till Thailand för att inse detta faktum.
Jag kanske låter lite mallig nu, men jag anser nog att jag vet vad jag pratar om. Jag har också varit där, med en enorm övervikt och känt hopplösheten med att inte orka engagera mig i min egen hälsa eller kosthållning.
Visst har jag i ibland önskat att jag kunde bli av med all min övervikt från en dag till en annan...
Men sånt är ju bara möjligt i fablernas värld.
Tänk om jag hade trott på det här med att äta mer fett och mindre kolhydrater tidigare!
Nu har jag iallafall gått ner nästan 24 kilo, genom vissa förändringar i kosten + motion. Det har gått långsamt och det tror jag är en bra förutsättning för ett varaktigt resultat. Dessutom känns det inte som att jag gjort så mycket uppoffringar och jag har absolut inte plågat mig ner i vikt.
Förra veckans vägning:
+/- 0 kilo (totalt -22,6 kilo)
Denna veckans vägning:
-1 kilo (totalt -23,6 kilo)
I allafall när det handlar om varaktig viktminskning.
Jag har precis sett "Plastik-turisterna" på kanal 5, ett program där man får följa svenskar som åker till Thailand för diverse skönhetsingrepp.
I kvällens avsnitt fick man se en ung tjej som ville ha större bröst + "snyggare" underliv och en medelålders kvinna som ville göra en bukplastik.
Den unga tjejen upprörde mig, eftersom jag tycker att det är hemskt att yngre har dessa ideal och vill se ut som rena rama porrstjärnor.
Den andra kvinnan fick mig att tappa hakan!
Hon hade på allvar trott att läkaren i Thailand skulle skära bort hennes tjocka mage. Bara sådär!
Hon fick såklart nej från den kloke läkaren som sa att hon måste gå ner i vikt först och att man sedan tar bort överflödig hud. Hon och hennes man blev naturligtvis upprörda och kände sig lurade på de pengar de betalt för resan.
Men herregud, tar man inte reda på fakta först? Har man bestämt sig för att utsätta sig för någon form av skönhetsingrepp vill man väl veta allt om det, som t.ex. vilka kriterier som gäller, risker osv. Inte skär man väl bort en hel mage bara sådär??? Det vet väl varenda människa! Kvinnan i programmet var helt oförberedd och hade tydligen sett operationsresan som en snabb lösning på sitt överviktsproblem.
I slutet av programmet hade det gått ett tag sedan resan och kvinnan hade som tur var kommit till insikt om att det inte finns några genvägar. "Man måste helt enkelt göra något åt saken själv", sa hon och så fick man se när hon och maken tog sig en promenad...
Tänk att de behövde åka ända bort till Thailand för att inse detta faktum.
Jag kanske låter lite mallig nu, men jag anser nog att jag vet vad jag pratar om. Jag har också varit där, med en enorm övervikt och känt hopplösheten med att inte orka engagera mig i min egen hälsa eller kosthållning.
Visst har jag i ibland önskat att jag kunde bli av med all min övervikt från en dag till en annan...
Men sånt är ju bara möjligt i fablernas värld.
Tänk om jag hade trott på det här med att äta mer fett och mindre kolhydrater tidigare!
Nu har jag iallafall gått ner nästan 24 kilo, genom vissa förändringar i kosten + motion. Det har gått långsamt och det tror jag är en bra förutsättning för ett varaktigt resultat. Dessutom känns det inte som att jag gjort så mycket uppoffringar och jag har absolut inte plågat mig ner i vikt.
Förra veckans vägning:
+/- 0 kilo (totalt -22,6 kilo)
Denna veckans vägning:
-1 kilo (totalt -23,6 kilo)
Supersköna vår/sommarskor
Har beställt skor på Ellos till halva priset (349:-) och haft turen att de passar perfekt och är supersköna!
Wildflower Soft Comfort toffel i skinn
Wildflower Soft Comfort toffel i skinn
Latmasken talar...
Nämen usch, vad jag har slöat till mig när det gäller att uppdatera bloggen! Men det var väl så jag sa när jag startade bloggen....att jag inte skulle vara så flitig med mitt skrivande. Det kommer väl gå i perioder som med allt annat.
Veckan som gått har iallafall varit ganska händelserik:
För sjätte gången på ett halvår har vi haft magsjuka här hemma. Denna gång var det Julias tur och jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge innan vi får den sjukan i huset igen! Tycker att det räcker nu...
Stina (lillafrökenslåsigförjämnan) ramlade baklänges från badkarskanten häromdagen och fick en fraktur i armen. Så nu har hon vänstra armen i gips. Det var hennes andra olycka i nya badrummet som resulterat i ett besök på akuten. I höstas sprang hon rätt in i en vägghörna därinne och spräckte ena ögonbrynet och slet av överläppen från mungipan. Det krävdes flera stygn för att få saker och ting på plats igen....(ryser)
Mamma har genomgått sin canceroperation och den gick bra. Det tog nästan 5 timmar att få bort all vävnad från båda brösten. Under tiden tog de ut några lymfkörtlar som de analyserade och de visade sig vara fria från cancer. Det känns jätteskönt. Mamma fick komma hem redan dagen efter och det tyckte jag kändes väldigt tidigt, men det är tydligen inget ovanligt vid såna här operationer. Nu ska hon vila och läka sina sår och om ca tre veckor får hon svar på om det är godartad eller elakartad cancer. Nu får vi bara vänta och hoppas på det bästa.
En rar liten loppa med otur:
Veckans vägning:
-0,6 kilo (totalt -22,6 kilo)
Veckan som gått har iallafall varit ganska händelserik:
För sjätte gången på ett halvår har vi haft magsjuka här hemma. Denna gång var det Julias tur och jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge innan vi får den sjukan i huset igen! Tycker att det räcker nu...
Stina (lillafrökenslåsigförjämnan) ramlade baklänges från badkarskanten häromdagen och fick en fraktur i armen. Så nu har hon vänstra armen i gips. Det var hennes andra olycka i nya badrummet som resulterat i ett besök på akuten. I höstas sprang hon rätt in i en vägghörna därinne och spräckte ena ögonbrynet och slet av överläppen från mungipan. Det krävdes flera stygn för att få saker och ting på plats igen....(ryser)
Mamma har genomgått sin canceroperation och den gick bra. Det tog nästan 5 timmar att få bort all vävnad från båda brösten. Under tiden tog de ut några lymfkörtlar som de analyserade och de visade sig vara fria från cancer. Det känns jätteskönt. Mamma fick komma hem redan dagen efter och det tyckte jag kändes väldigt tidigt, men det är tydligen inget ovanligt vid såna här operationer. Nu ska hon vila och läka sina sår och om ca tre veckor får hon svar på om det är godartad eller elakartad cancer. Nu får vi bara vänta och hoppas på det bästa.
En rar liten loppa med otur:
Veckans vägning:
-0,6 kilo (totalt -22,6 kilo)
