Lite sjukligheter
Kära värld, vad längesen det var jag skrev en rad här.....har liksom inte tagit mig tid att knepa och knåpa på datorn.
Men nu är det verkligen dags för en liten uppdatering.
Jag har varit hemma mycket pga av vattkopp-sjuka barn. Först tog jag 6 vab-dagar för Stina och eftersom det var över påsken så blev vi hemma totalt 12 dagar.
Jag hann jobba en dag och sen var det dags för Julia att bli prickig.
Så den här månaden blir det mycket löneavdrag....
Stina hade det jobbigt med sina vattkoppor som satt på alla möjliga ställen, men det gick över ganska fort.
För Julia har det varit värre med hög feber fyra dagar och jättemånga koppor ÖVERALLT. Hon har haft mest ont av de som suttit i munnen och halsen, så hon har inte kunnat äta så bra.
Det sägs ju att man drabbas hårdare av vattkoppor ju äldre man blir och ser man på hur det varit för våra barn, så kan jag bara konstatera att det ligger mycket i det påståendet.
Men nu är detta snart avklarat och de där prickarna ser vi aldrig mer!
Påsken var varm och härlig, men för mig började den med en matförgiftning på skärtorsdagen. Usch, vad dålig jag var...spydde nog 20 gånger på fyra timmar och blev inte riktigt riktig förrän på annandagen.
Det finns viss mat jag aldrig kommer äta igen...tyvärr. Mår fortfarande illa bara jag tänker på det. Kan inte ens titta åt hyllan i affären där denna mat finns. Uscha!
I torsdags var det dags för mammas återbesök på sjukhuset efter bröstcancer-operationen, så jag följde med henne dit.
Tyvärr så var läkarens besked inte så bra.
Cancern har spridit sig till lymfkörtlarna och mamma ska därför opereras igen om en vecka. Efter operationen behöver hon cellgifter, men läkaren är tveksam till att hon klarar påfrestningarna de medför, så det kan bli aktuellt med hormonbehandling och strålning istället.
Imorgon ska hon till onkologen för bedömning huruvida hon ska behandlas.
Det har gått så fort sedan de började misstänka cancer och det känns väldigt abstrakt att mamma är sjuk.
Men nu får vi ta det här och hjälpa mamma på bästa sätt och vi hoppas att behandlingen hjälper.
Men nu är det verkligen dags för en liten uppdatering.
Jag har varit hemma mycket pga av vattkopp-sjuka barn. Först tog jag 6 vab-dagar för Stina och eftersom det var över påsken så blev vi hemma totalt 12 dagar.
Jag hann jobba en dag och sen var det dags för Julia att bli prickig.
Så den här månaden blir det mycket löneavdrag....
Stina hade det jobbigt med sina vattkoppor som satt på alla möjliga ställen, men det gick över ganska fort.
För Julia har det varit värre med hög feber fyra dagar och jättemånga koppor ÖVERALLT. Hon har haft mest ont av de som suttit i munnen och halsen, så hon har inte kunnat äta så bra.
Det sägs ju att man drabbas hårdare av vattkoppor ju äldre man blir och ser man på hur det varit för våra barn, så kan jag bara konstatera att det ligger mycket i det påståendet.
Men nu är detta snart avklarat och de där prickarna ser vi aldrig mer!
Påsken var varm och härlig, men för mig började den med en matförgiftning på skärtorsdagen. Usch, vad dålig jag var...spydde nog 20 gånger på fyra timmar och blev inte riktigt riktig förrän på annandagen.
Det finns viss mat jag aldrig kommer äta igen...tyvärr. Mår fortfarande illa bara jag tänker på det. Kan inte ens titta åt hyllan i affären där denna mat finns. Uscha!
I torsdags var det dags för mammas återbesök på sjukhuset efter bröstcancer-operationen, så jag följde med henne dit.
Tyvärr så var läkarens besked inte så bra.
Cancern har spridit sig till lymfkörtlarna och mamma ska därför opereras igen om en vecka. Efter operationen behöver hon cellgifter, men läkaren är tveksam till att hon klarar påfrestningarna de medför, så det kan bli aktuellt med hormonbehandling och strålning istället.
Imorgon ska hon till onkologen för bedömning huruvida hon ska behandlas.
Det har gått så fort sedan de började misstänka cancer och det känns väldigt abstrakt att mamma är sjuk.
Men nu får vi ta det här och hjälpa mamma på bästa sätt och vi hoppas att behandlingen hjälper.
