Längesen...
Aura migrän
Vi hade varit ute på gården och var på väg in med barnen när det började blixtra och flimra framför ögonen. Slängde direkt i mig värktabletter samtidigt som "blixtarna" började fylla hela synfältet i ena ögat.
Det är så himla obehagligt!
När det började blixtra i andra ögat satte jag mig i bilen och körde långsamt hemåt...tur att jag har så nära till jobbet.
Väl hemma tog det en stund innan "blixtarna" försvann och byttes ut mot en djävulsk huvudvärk.
Försökte sova och lyckades slumra till och t.o.m. drömma lite...(även i drömmen hade jag migrän) Jag vaknade dock några gånger och tittade på klockan så jag inte skulle bli sen till skolan för att hämta tjejerna...
På darrande ben och helt spyfärdig åkte jag sen till skolan, hämtade tjejerna och så åkte vi till frisören för idag hade Stina klipptid. Satt i väntstolen helt apatisk och hoppades att ingen skulle prata med mig...
Nu är värken dämpad av diverse tabletter men jag är helt slut, både kroppsligt och mentalt.
Ett migränanfall tar verkligen musten ur en totalt!
Sen sist...
Har kommit ifrån bloggandet lite nu på sista tiden, men ska försöka uppdatera lite bättre hädanefter.
Vad har då hänt sen sist?
Mamma har opererats en andra gång och ska snart börja med hormonbehandling och strålning.
Det är ju verkligen nödvändigt med vidare behandling, men mamma är inte direkt upplyft av att behöva ta sig till Lund 5 dagar i veckan för att strålas. Hoppas innerligt att behandlingen blir så smärtfri som möjligt och att den tar bort allt sjukt i hennes kropp.
Här hemma slåss vi mot fästingar, loppor och löss!
Har aldrig varit med om att plocka så mycket fästingar på barnen! Otäcka kryp!
Katten har skaffat loppor som han delat med sig av till Stina, så nu är det Frontline och stängda sovrumsdörrar som gäller!
Å så har vi fått ta del av lusepedemin som härjar på Julias skola....Varje vecka påminns vi i veckobrevet om att barnens hår måste kollas igenom. Vi har haft löss här hemma nu i två omgångar och eftersom vi är tre hårfagra personer i huset så har det gått åt mycket lusmedel. Än så länge har vi spenderat ca 1500:-....Uscha! Hörde att flera i klassen haft löss både fyra och fem gånger den här terminen! Hade önskat att alla verkligen kollade igenom sina barns hår ordentligt för det går verkligen bara runt, runt!
Men nu är det snart sommarlov och även för lössen kan man hoppas!
På husfronten har vi äntligen byggt nytt staket. Jättefint blev det! Jag har velat ha nytt staket sedan vi flyttade hit för nio år sedan, men det har aldrig blivit av....
Å igår började vi riva i uterummet. Det ligger liksom inbäddat i huset och är ganska smalt så det ska byggas ut nästan två meter. När det är klart kommer det vara nästan 30 kvm. Kommer att lägga ut bilder på detta så småningom.
När det gäller min viktnedgång så går det sakta men säkert åt rätt håll.
Jag har nu gått ner 27 kilo.
Hmmmm....27 kilo....när jag skriver den siffran så känns det så overkligt mycket! Är det verkligen sant?
Ja det är det faktiskt! Jag har gått ner lite mer än vad min yngsta dotter väger och när jag lyfter henne så är hon tung! Den extravikten har legat runt min kropp och det har jag burit på dagligen.... Vad stark jag är!
Lite sjukligheter
Men nu är det verkligen dags för en liten uppdatering.
Jag har varit hemma mycket pga av vattkopp-sjuka barn. Först tog jag 6 vab-dagar för Stina och eftersom det var över påsken så blev vi hemma totalt 12 dagar.
Jag hann jobba en dag och sen var det dags för Julia att bli prickig.
Så den här månaden blir det mycket löneavdrag....
Stina hade det jobbigt med sina vattkoppor som satt på alla möjliga ställen, men det gick över ganska fort.
För Julia har det varit värre med hög feber fyra dagar och jättemånga koppor ÖVERALLT. Hon har haft mest ont av de som suttit i munnen och halsen, så hon har inte kunnat äta så bra.
Det sägs ju att man drabbas hårdare av vattkoppor ju äldre man blir och ser man på hur det varit för våra barn, så kan jag bara konstatera att det ligger mycket i det påståendet.
Men nu är detta snart avklarat och de där prickarna ser vi aldrig mer!
Påsken var varm och härlig, men för mig började den med en matförgiftning på skärtorsdagen. Usch, vad dålig jag var...spydde nog 20 gånger på fyra timmar och blev inte riktigt riktig förrän på annandagen.
Det finns viss mat jag aldrig kommer äta igen...tyvärr. Mår fortfarande illa bara jag tänker på det. Kan inte ens titta åt hyllan i affären där denna mat finns. Uscha!
I torsdags var det dags för mammas återbesök på sjukhuset efter bröstcancer-operationen, så jag följde med henne dit.
Tyvärr så var läkarens besked inte så bra.
Cancern har spridit sig till lymfkörtlarna och mamma ska därför opereras igen om en vecka. Efter operationen behöver hon cellgifter, men läkaren är tveksam till att hon klarar påfrestningarna de medför, så det kan bli aktuellt med hormonbehandling och strålning istället.
Imorgon ska hon till onkologen för bedömning huruvida hon ska behandlas.
Det har gått så fort sedan de började misstänka cancer och det känns väldigt abstrakt att mamma är sjuk.
Men nu får vi ta det här och hjälpa mamma på bästa sätt och vi hoppas att behandlingen hjälper.
Det kliar!!!
Men det var inga bett utan vattkoppor. Under dagen kunde man se hur prickarna blev vätskefyllda och hur det uppkom nya hela tiden. Stackarn har jättemånga koppor på HELA kroppen. Värst är de som sitter i rumpan och underlivet...
Vi har försökt lindra klådan med Alvedon, Xylocain, PoxClin CoolMousse och svalkande dusch och bad. Hon är verkligen tapper och försöker låta bli att klia på kopporna, duktiga tjejen. Det är ju fruktansvärt plågsamt att inte få klia när man har en sån himla klåda...
I natt vaknade Stina och var fullständigt hysterisk och panikslagen, det var som en scen tagen ur Exorcisten. Hon slängde sig av och an i sängen, kastade saker och gallskrek. Det värsta av allt var att jag inte kunde hålla om henne eller stryka henne någonstans utan att starta en klireaktion. Det var riktigt jobbigt att se sitt barn lida på det viset. Efter en sval dusch och Xylocain fick det bli en stund framför TV:n för att distrahera henne lite. Till slut somnade hon av utmattning.
Imorse hade det ploppat upp minst lika många koppor till...suck. Jag ringde Amadeuskliniken direkt för att få recept på Tavegyl och det skulle jag få hämta tidigast efter kl 16. Milda makter....skulle Stina behöva stå ut med denna klåda och smärta hela dagen? Jag tappade upp ett bad till henne där hon kunde sitta en lång stund och titta på TV, men det lindrade bara måttligt. Emil, som skulle komma hem på lunchen, chansade och åkte till apoteket på hemvägen för att se om han kunde hämta ut medicinen. Åh, vilken lättnad när han kom hem med den! Den har faktiskt hjälpt jättebra.
Även om det är görjobbigt nu med Stinas vattkoppor så önskar jag att Julia också får det snart. Jag vill att barnen ska slippa få sjukdomen i vuxen ålder, eftersom man drabbas värre då. Vi får ta oss igenom några tuffa dygn nu och tänka att det blir bra om några dagar. Sen har vi klarat av den delen....
Det finns inga genvägar
I allafall när det handlar om varaktig viktminskning.
Jag har precis sett "Plastik-turisterna" på kanal 5, ett program där man får följa svenskar som åker till Thailand för diverse skönhetsingrepp.
I kvällens avsnitt fick man se en ung tjej som ville ha större bröst + "snyggare" underliv och en medelålders kvinna som ville göra en bukplastik.
Den unga tjejen upprörde mig, eftersom jag tycker att det är hemskt att yngre har dessa ideal och vill se ut som rena rama porrstjärnor.
Den andra kvinnan fick mig att tappa hakan!
Hon hade på allvar trott att läkaren i Thailand skulle skära bort hennes tjocka mage. Bara sådär!
Hon fick såklart nej från den kloke läkaren som sa att hon måste gå ner i vikt först och att man sedan tar bort överflödig hud. Hon och hennes man blev naturligtvis upprörda och kände sig lurade på de pengar de betalt för resan.
Men herregud, tar man inte reda på fakta först? Har man bestämt sig för att utsätta sig för någon form av skönhetsingrepp vill man väl veta allt om det, som t.ex. vilka kriterier som gäller, risker osv. Inte skär man väl bort en hel mage bara sådär??? Det vet väl varenda människa! Kvinnan i programmet var helt oförberedd och hade tydligen sett operationsresan som en snabb lösning på sitt överviktsproblem.
I slutet av programmet hade det gått ett tag sedan resan och kvinnan hade som tur var kommit till insikt om att det inte finns några genvägar. "Man måste helt enkelt göra något åt saken själv", sa hon och så fick man se när hon och maken tog sig en promenad...
Tänk att de behövde åka ända bort till Thailand för att inse detta faktum.
Jag kanske låter lite mallig nu, men jag anser nog att jag vet vad jag pratar om. Jag har också varit där, med en enorm övervikt och känt hopplösheten med att inte orka engagera mig i min egen hälsa eller kosthållning.
Visst har jag i ibland önskat att jag kunde bli av med all min övervikt från en dag till en annan...
Men sånt är ju bara möjligt i fablernas värld.
Tänk om jag hade trott på det här med att äta mer fett och mindre kolhydrater tidigare!
Nu har jag iallafall gått ner nästan 24 kilo, genom vissa förändringar i kosten + motion. Det har gått långsamt och det tror jag är en bra förutsättning för ett varaktigt resultat. Dessutom känns det inte som att jag gjort så mycket uppoffringar och jag har absolut inte plågat mig ner i vikt.
Förra veckans vägning:
+/- 0 kilo (totalt -22,6 kilo)
Denna veckans vägning:
-1 kilo (totalt -23,6 kilo)
Supersköna vår/sommarskor
Wildflower Soft Comfort toffel i skinn
Latmasken talar...
Veckan som gått har iallafall varit ganska händelserik:
För sjätte gången på ett halvår har vi haft magsjuka här hemma. Denna gång var det Julias tur och jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge innan vi får den sjukan i huset igen! Tycker att det räcker nu...
Stina (lillafrökenslåsigförjämnan) ramlade baklänges från badkarskanten häromdagen och fick en fraktur i armen. Så nu har hon vänstra armen i gips. Det var hennes andra olycka i nya badrummet som resulterat i ett besök på akuten. I höstas sprang hon rätt in i en vägghörna därinne och spräckte ena ögonbrynet och slet av överläppen från mungipan. Det krävdes flera stygn för att få saker och ting på plats igen....(ryser)
Mamma har genomgått sin canceroperation och den gick bra. Det tog nästan 5 timmar att få bort all vävnad från båda brösten. Under tiden tog de ut några lymfkörtlar som de analyserade och de visade sig vara fria från cancer. Det känns jätteskönt. Mamma fick komma hem redan dagen efter och det tyckte jag kändes väldigt tidigt, men det är tydligen inget ovanligt vid såna här operationer. Nu ska hon vila och läka sina sår och om ca tre veckor får hon svar på om det är godartad eller elakartad cancer. Nu får vi bara vänta och hoppas på det bästa.
En rar liten loppa med otur:
Veckans vägning:
-0,6 kilo (totalt -22,6 kilo)
Aha-upplevelse
Igår rensade jag ut kläder från garderoben och det var en hel del som fick flytta ut.
Några av kläderna har jag köpt innan och de har suttit sådär lite trångt, så jag har väntat med att använda dem. Men nu är de istället helt stora och sladdriga....Hmmm, som det kan bli.
Så här i efterhand kan man ju tycka att det är helt onödigt att handla kläder som inte passar direkt, men å andra sidan är det ju en hel del byxor som jag köpt för länge sedan som jag kan ha nu.
Men lite ledsen är jag allt för de fina kläder som jag aldrig hann använda....
När jag tog fram ett par capri-jeans fick jag världens aha-upplevelse...de var ju jättestora!
Trots att vågen visar att man gått ner flera kilo, så finns det stunder då man knappt tror det ändå. Men när jag ser de där jeansen jag hade i somras så förstår jag att det verkligen har hänt grejjer!
De svarta till vänster är de jeansen jag hade på mig idag och de blå till höger hade jag i somras....
En viss skillnad alltså.
Jag har faktiskt blivit mindre....men jag är fortfarande stor...
Jag är mindre stor nu iallafall, det känns helt okej!
Veckans vägning:
-0,4 kilo (totalt -22 kilo)
Lite gnäll...
Nu har vi fått kräksjukan i huset igen! Det är 5:e gången på mindre än ett halvår....
Stina kom upp inatt och mådde illa och bara man hör orden "mår illa" så flyger man upp som en projektil ur sängen, hur djupt man än sover. Vi hann nästan till toaletten...fick slänga nattlinnet och skura lite extra.
Så inatt har jag och Stina sovit på varsin madrass i badrummet och varvat hennes kräkningar med skurande, tvättande, duschande, slumrande och lyssnande efter minsta rörelser som kan resultera i nya uppkastningar....
Känner mig mer som ett dimmigt lik än vanligt.
Är det den långa vintern som gör att alla baciller frodas och bara går runt? När jag ringde dagis och sjukanmälde Stina fick jag höra att en pojke kräktes där igår och ytterligare 5 barn insjuknat under natten...Usch!
Tänk att det alltid kommer nån sjuka som sätter stopp för allt roligt som vi planerar... Denna helgen skulle vi åka till Göteborg, bo över och gå på scrapbookingmässa (mest jag) och träffa min kusin Nancy och hennes familj. Det var jättelänge sen vi träffades och jag har sett fram emot den här helgen så länge!
Vi får väl helt enkelt sluta planera roliga saker och vara mer impulsiva! Inte säga nåt högt iallafall....
Är så trött....
....på att vara så här sjukligt trött! Känns som att jag behöver sova flera veckor i sträck...
Har inte alls orkat ta mig ut på några promenader veckan som gått...förutom en tur på lördagen, då jag bara ville hem och lägga mig igen....
Hoppas det blir bättre när våren kommer på riktigt! Vill ju vara en piggelina med massor av energi!
Vägde mig igår och det har vänt lite (som tur är) men det går väldigt långsamt. Det ska det ju få göra, kroppen ska ju hinna med sig själv också, eller hur? Men nu vill jag inte att det ska plussa varannan vecka, det känns lite drygt.
- 1 kilo (totalt -21,6 kilo)
En dag på stan....
....utan barn!
Det var riktigt länge sen jag shoppade själv, utan barn.
Barn är underbara, men det är inte alltid så roligt att ha med dem till stan. För dem är alla butiker värdelösa, förutom den stora danska leksaksaffären som heter nåt på två bokstäver... Det kan man ju faktiskt förstå. Minns själv hur det var när jag var liten och följde med mamma till stan. Ville hon gå in i någon klädaffär gnällde jag bara: "häj gåj vi inte in mamma, de haj baja hiit (skit)"
Så för allas skull, får man ta sig lite egentid nån gång i halvåret, så man kan titta i affärerna i lugn och ro.
Detta gjorde jag alltså igår.
Det blev inte så mycket shoppande, men det var en viss frihetskänsla att kunna gå från affär till affär och bara kolla in utbudet utan att känna sig stressad. Dessutom var det ju extra kul att kunna gå in i andra klädbutiker än de som bara har tjockeavdelningar. Det är verkligen som om en helt ny värld har öppnat sig för mig.
Så, vad fick jag då med mig hem?
Jo, en härligt korallröd, lite kortare tunika med trekvartsärm från VILA. Blir fin med ett lite längre linne under, som går ton i ton. 
Ett paperpad från Panduro; Tilda Summer Blues och fina bokstavs-stickers.
Ser fram emot när jag kan göra om detta om sisådär ett halvår....hehe.
Besked nr 2...
Igår följde jag med mamma till sjukhuset för att få besked på proverna de tog i andra bröstet för två veckor sedan.
Det visade sig finnas cancer där också, så om två veckor är det dags för operation då de tar bort båda brösten helt.
Mamma har varit inställd på detta sedan förra besöket, så hon tog det ganska bra. Hon visar inte så mycket oro eller ångest utåt, men jag kan tänka mig att hon upplever ett slags inre kaos just nu. Det måste vara fruktansvärt omvälvande att få ett cancerbesked och dessutom få reda på att en del av ens kvinnlighet kommer att försvinna inom ett par veckor.
Ungefär tre veckor efter operationen kommer läkarna få reda på hur aggressiva tumörerna är och om det kommer krävas ytterligare åtgärder.
Jag berättade för barnen igår hur det ligger till med mormor och de reagerade lite olika. Stina är nog för liten för att förstå så det blev ett "stackars mormor" och sedan började hon prata om glass. Julia däremot blev ledsen och väldigt bekymrad. Det är ju mycket tankar och funderingar som redan far runt i huvudet på en sjuåring, så för henne blev det en hel del grubblerier och frågor. Det är bara att lyssna och prata, lyssna och prata....
Vi försöker vara så positiva som möjligt och nu hoppas vi bara på det bästa...
Hundlortar och hekton hit och dit
Usch, vad taskiga somliga hundägare är!
Jag menar de som låter bli att plocka upp bajset efter sina hundar, när dessa uträttat sina behov i anslutning till vår tomt. Det händer alltför ofta och flera gånger har nån i familjen obemärkt klivit i detta och dragit in skiten i både bilar och hus...
Idag var det så dags igen!
Kände en uschlig odör i eftermiddags och kunde lokalisera det till mina skor...och barnens skor....och deras ytterkläder....och mattan utanför dörren....och hallmattan....och överallt kändes det som!
När barnen har varit ute och lekt, så har de förmodligen krälat runt precis där någon hund haft sin toalett...Sen har de sprungit in och ut i huset och när de tröttnat på att vara ute så har de lagt sina kläder ihop med andra kläder och grejjer som har antagit samma fräna odör...
Nu går tvättmaskinen varm och jag har skurat golven, tvättat mattan utanför dörren och slängt ut hallmattan i väntan på senare behandling. Ska snart ut och pilla bort bajs från skorna och skölja av dem. Tråkigt göra.... Men det var ju iallafall en himla tur att tvättmaskinen blev lagad idag. Annars hade jag svurit och muttrat mig själv till sömns ikväll...
I morse vägde jag mig och resultatet var väl inte så upplyftande;
+ 0,6 kilo (totalt -20,6 kilo)
men men, det är som det är och det är väl ingen fara så länge det inte plussar på VARJE vecka.
Ny vecka=nya tag.
"Gubben i lådan"
I onsdags var jag, Emil och min bror på begravning i Vänersborg. Det var en man (Kurt) som vi känt i hela våra liv som förlorat kampen mot cancer i hjärnan. Han blev 64 år.
Han och hans fru var och är fortfarande mina föräldrars bästa vänner och de har träffats regelbundet fast det är ett ganska långt avstånd mellan dem.
De har närvarat vid Julias och Stinas dop och vid vårt bröllop. Jag och min bror har lekt jättemycket med deras barn, Jessica och Mikael, när vi var små.
I bilen på vägen upp konstaterades att jag inte träffat dem (barnen alltså) på 17 år!
Så resan innebar både ett sorgligt farväl och ett roligt återseende.
De har båda barn som är i våra barns ålder och vi tyckte minsann att vi får börja ses lite oftare än vart 17:e år! Det kändes så naturligt att prata med varandra, som om det var igår vi sågs....
Hade det inte varit för begravningen så hade det kanske gått 17 år till (skamligt nog...) Tänk att döden ändå kan medföra något positivt också, om man nu får uttrycka sig så....
Jag har pratat mycket med barnen angående döden och begravningar i och med detta. Dagen efter begravningen hittade jag en bild på Kurt som jag visade för dem och frågade om de kände igen honom. Då tittade Stina allvarligt på mig och sa; "Var det han som låg i lådan?".
Barn har en underbar förmåga att göra saker och ting så okomplicerade...eller hur?
Ett kilo blåbär
Usch, jag fick gå hem från jobbet idag för jag är alldeles för påverkad av magen...
Har varit kass i magen i ca 4 veckor men i fredags eskalerade det.
Har inte kunnat gå utanför dörren, för jag har behövt gå på toan hela, hela tiden. Kroppen hinner aldrig suga i sig någon näring, så nu är jag bara så himla trött och har huvudvärk. Dessutom gör det ont i magen också.
Vill bara att det ska gå över!
Får väl köpa ett helt kilo blåbär och äta allt på en gång! Det kanske gör susen.
Jag har lite problem med magen emellanåt men nu är det extremt...vet inte vad det beror på. Stress, IBS, allergi, inflammation, salmonella, annan bacill; kan något av de alternativen vara orsaken? Går det inte över snart får jag väl gå till vårdcentralen, men när jag var där i höstas hade jag haft samma magproblem i 6 veckor och för läkaren verkade det inte alls särskilt anmärkningsvärt...
Vi får se hur det blir.
Hur som helst var det vägning i morse och....
-1,2 kilo (totalt 21,2 kilo)
Och 6 veckor har gått sen jag började med matmenyerna i boken "6 kilo på 6 veckor"...
Sen dess har jag tappat 5,2 kilo och det är jag riktigt nöjd med för jag har verkligen inte följt boken slaviskt. Det har slarvats lite med maten när jag ibland ätit för lite (faktiskt) och så har jag ätit annan mat när vi varit iväg.
Jag kommer fortsätta att ha boken som en inspirationskälla när jag lagar mat, för det är riktigt goda recept i den. Kan verkligen rekommendera den som en ren kokbok faktiskt, även för de som inte behöver minska sin storlek.
Och jag kommer fortsätta med mina veckovägningar.
Kan man inte bara få vara pigg som en lärka?
Usch, har ett huvud som spränger som tusan! Förmodligen vätskebrist efter gårdagen som mer eller mindre tillbringades på toa. Är så himla kass i magen! Har stoppat i mig Imodium och Panodil och skickat Emil att köpa Resorb. Har inte riktigt lust att tillbringa hela helgen i sängen eller på toan...
Jag återkommer...
Stora C....
Idag har det inte varit alltför roligt....
Tog ledigt från jobbet idag för att följa med min mamma till sjukhuset.
Efter en rutinmässig mammografi för några veckor sedan upptäcktes ett par knölar i det ena bröstet, så mamma blev kallad till en kompletterande undersökning med ultraljud och biopsi.
Efter den nästan 3 timmar långa undersökningen fick hon en ny tid veckan efter och denna gång på kirurgmottagningen, för att få svar på proverna och för att diskutera eventuella åtgärder.
Idag var det så dags för kirurgens uttalande...och det visar sig att mamma har fått bröstcancer.
Eftersom det är utspridda tumörer så blir det nog så att de tar bort hela bröstet.
Under samtalet framkom det att det även finns något misstänkt i det andra bröstet, varpå vi skickades ner till mammografiavdelningen för ny ultraljudsundersökning och biopsi....
Så om två veckor ska mamma tillbaka till sjukhuset för att få svar på de proverna också och då får hon veta hur pass omfattande operationen blir.
Hoppas, hoppas att cancern bara finns i brösten och att den försvinner med operationen....
Denna vill jag ha!
Finns på ELLOS för 1499:-. Synd att man inte kan utnyttja någon av rabatterna på denna, för jag tycker att det känns lite dyrt.....
Idag unnar jag mig....
....Choklad!
Ni som gillar mörk choklad och ännu inte har provat denna, så säger jag bara: GÖR DET!
Så himla god!
Lyssna bara: "Marabou Premium Sea Salt & Pecan - en mörk choklad med 70% kakao, havssalt och spröda bitar av pekannöt"
Mmmmmmm.......Marabou.....
