loppfröken

Igår följde jag med mamma till sjukhuset för att få besked på proverna de tog i andra bröstet för två veckor sedan.
Det visade sig finnas cancer där också, så om två veckor är det dags för operation då de tar bort båda brösten helt.
Mamma har varit inställd på detta sedan förra besöket, så hon tog det ganska bra. Hon visar inte så mycket oro eller ångest utåt, men jag kan tänka mig att hon upplever ett slags inre kaos just nu. Det måste vara fruktansvärt omvälvande att få ett cancerbesked och dessutom få reda på att en del av ens kvinnlighet kommer att försvinna inom ett par veckor.
Ungefär tre veckor efter operationen kommer läkarna få reda på hur aggressiva tumörerna är och om det kommer krävas ytterligare åtgärder. 
 
Jag berättade för barnen igår hur det ligger till med mormor och de reagerade lite olika. Stina är nog för liten för att förstå så det blev ett "stackars mormor" och sedan började hon prata om glass. Julia däremot blev ledsen och väldigt bekymrad. Det är ju mycket tankar och funderingar som redan far runt i huvudet på en sjuåring, så för henne blev det en hel del grubblerier och frågor. Det är bara att lyssna och prata, lyssna och prata....

Vi försöker vara så positiva som möjligt och nu hoppas vi bara på det bästa...