loppfröken

Ja, riktigt längesen jag skrev här nu (7 månader...)

Fick rusa hem tidigare från jobbet idag p.g.a. en migrän som slog till helt utan förvarning.
Vi hade varit ute på gården och var på väg in med barnen när det började blixtra och flimra framför ögonen. Slängde direkt i mig värktabletter samtidigt som "blixtarna" började fylla hela synfältet i ena ögat.
Det är så himla obehagligt! 
När det började blixtra i andra ögat satte jag mig i bilen och körde långsamt hemåt...tur att jag har så nära till jobbet.
Väl hemma tog det en stund innan "blixtarna" försvann och byttes ut mot en djävulsk huvudvärk.
Försökte sova och lyckades slumra till och t.o.m. drömma lite...(även i drömmen hade jag migrän) Jag vaknade dock några gånger och tittade på klockan så jag inte skulle bli sen till skolan för att hämta tjejerna...
På darrande ben och helt spyfärdig åkte jag sen till skolan, hämtade tjejerna och så åkte vi till frisören för idag hade Stina klipptid. Satt i väntstolen helt apatisk och hoppades att ingen skulle prata med mig...
Nu är värken dämpad av diverse tabletter men jag är helt slut, både kroppsligt och mentalt. 
Ett migränanfall tar verkligen musten ur en totalt! 

Provade att altra en godisburk idag.
Hade inte så mycket tid på mig så den blev väldigt enkel.

Klädde den med silkespapper på insidan, fyllde med godis, slog in den i cellofan och sedan var den färdig att ge bort....

Den var rolig att göra, så det kommer absolut bli flera!

Den 15:e augusti förra året bestämde jag mig för att ändra mina matvanor en gång för alla.
 
Å det har gett resultat...

Ett år senare är jag 30 kilo lättare och 4 storlekar mindre!

Jag kan tacka GI- och LCHF-maten samt mina BungyPump-stavar för detta!

Det har krävts stor beslutsamhet, lite jävlaranamma och inte minst engagemang när det gäller matplanering och motion.

Om någon hade sagt till mig för några år sedan att jag skulle kunna gå ner 30 kilo men att det skulle ta 1 helt år så hade jag nog gett upp på en gång! Det fanns en tid då jag trodde och hoppades på snabba lösningar när det gäller viktminskning.
Nu vet jag bättre!
Viktminskning måste få ta tid för att kroppen och hjärnan ska hinna med och dessutom är chanserna större att resultatet då blir långvarigt och t.o.m. bestående. 

Nu står vikten väldigt stilla, ligger på samma vikt sen 15:e augusti.
Min önskan är att bli av med 10 kilo till och det får faktiskt ta den tid det tar...
Men just nu är jag nöjd med att kunna köpa kläder i (nästan) vilken butik som helst.
Dessutom känns det så mycket lättare att röra på sig. Har nog även vunnit mycket på detta ur hälsosynpunkt. 

Jag har nästan inte kunnat ta åt mig när folk har sagt att jag är duktig som gått ner så mycket...Jag har liksom bara viftat bort det och sagt att "Äsch, det här är väl inget..."
Men när jag tänker efter så får jag faktiskt lov att vara stolt över mig själv. 
Det har ju inte gjorts av sig självt....

När min chef Eva fyllde 60 år fick hon en "Smart-Box" av oss på jobbet.
Jag tyckte det skulle vara kul att göra ett kombinerat kort/presentask till detta.

Å så här blev det:




Lite silkespapper så att presenten ligger "tryggt"

Ett hastigt kort till barnens farfar när han fyllde 75.

.....på Stinas dagisbild från 2010.

Hör och häpna! Nu är jag här igen....
Har kommit ifrån bloggandet lite nu på sista tiden, men ska försöka uppdatera lite bättre hädanefter.

Vad har då hänt sen sist?
 
Mamma har opererats en andra gång och ska snart börja med hormonbehandling och strålning. 
Det är ju verkligen nödvändigt med vidare behandling, men mamma är inte direkt upplyft av att behöva ta sig till Lund 5 dagar i veckan för att strålas. Hoppas innerligt att behandlingen blir så smärtfri som möjligt och att den tar bort allt sjukt i hennes kropp.

Här hemma slåss vi mot fästingar, loppor och löss!
Har aldrig varit med om att plocka så mycket fästingar på barnen! Otäcka kryp!
Katten har skaffat loppor som han delat med sig av till Stina, så nu är det Frontline och stängda sovrumsdörrar som gäller!
Å så har vi fått ta del av lusepedemin som härjar på Julias skola....Varje vecka påminns vi i veckobrevet om att barnens hår måste kollas igenom. Vi har haft löss här hemma nu i två omgångar och eftersom vi är tre hårfagra personer i huset så har det gått åt mycket lusmedel. Än så länge har vi spenderat ca 1500:-....Uscha! Hörde att flera i klassen haft löss både fyra och fem gånger den här terminen! Hade önskat att alla verkligen kollade igenom sina barns hår ordentligt för det går verkligen bara runt, runt!  
Men nu är det snart sommarlov och även för lössen kan man hoppas!

På husfronten har vi äntligen byggt nytt staket. Jättefint blev det! Jag har velat ha nytt staket sedan vi flyttade hit för nio år sedan, men det har aldrig blivit av....
Å igår började vi riva i uterummet. Det ligger liksom inbäddat i huset och är ganska smalt så det ska byggas ut nästan två meter. När det är klart kommer det vara nästan 30 kvm. Kommer att lägga ut bilder på detta så småningom.

När det gäller min viktnedgång så går det sakta men säkert åt rätt håll. 
Jag har nu gått ner 27 kilo.
Hmmmm....27 kilo....när jag skriver den siffran så känns det så overkligt mycket! Är det verkligen sant?
Ja det är det faktiskt! Jag har gått ner lite mer än vad min yngsta dotter väger och när jag lyfter henne så är hon tung! Den extravikten har legat runt min kropp och det har jag burit på dagligen.... Vad stark jag är!
 

Kära värld, vad längesen det var jag skrev en rad här.....har liksom inte tagit mig tid att knepa och knåpa på datorn.
Men nu är det verkligen dags för en liten uppdatering.
Jag har varit hemma mycket pga av vattkopp-sjuka barn. Först tog jag 6 vab-dagar för Stina och eftersom det var över påsken så blev vi hemma totalt 12 dagar.
Jag hann jobba en dag och sen var det dags för Julia att bli prickig.
Så den här månaden blir det mycket löneavdrag....
Stina hade det jobbigt med sina vattkoppor som satt på alla möjliga ställen, men det gick över ganska fort.
För Julia har det varit värre med hög feber fyra dagar och jättemånga koppor ÖVERALLT. Hon har haft mest ont av de som suttit i munnen och halsen, så hon har inte kunnat äta så bra.
Det sägs ju att man drabbas hårdare av vattkoppor ju äldre man blir och ser man på hur det varit för våra barn, så kan jag bara konstatera att det ligger mycket i det påståendet.
Men nu är detta snart avklarat och de där prickarna ser vi aldrig mer!

Påsken var varm och härlig, men för mig började den med en matförgiftning på skärtorsdagen. Usch, vad dålig jag var...spydde nog 20 gånger på fyra timmar och blev inte riktigt riktig förrän på annandagen. 
Det finns viss mat jag aldrig kommer äta igen...tyvärr. Mår fortfarande illa bara jag tänker på det. Kan inte ens titta åt hyllan i affären där denna mat finns. Uscha!

I torsdags var det dags för mammas återbesök på sjukhuset efter bröstcancer-operationen, så jag följde med henne dit.
Tyvärr så var läkarens besked inte så bra.
Cancern har spridit sig till lymfkörtlarna och mamma ska därför opereras igen om en vecka. Efter operationen behöver hon cellgifter, men läkaren är tveksam till att hon klarar påfrestningarna de medför, så det kan bli aktuellt med hormonbehandling och strålning istället.
Imorgon ska hon till onkologen för bedömning huruvida hon ska behandlas.
Det har gått så fort sedan de började misstänka cancer och det känns väldigt abstrakt att mamma är sjuk.
Men nu får vi ta det här och hjälpa mamma på bästa sätt och vi hoppas att behandlingen hjälper.

Igår morse väckte Stina mig med orden: "mamma jag har fått ett myggbett på foten". När jag kollade såg jag att hela hon var full med "myggbett"....Från topp till tå, bokstavligt talat.
Men det var inga bett utan vattkoppor. Under dagen kunde man se hur prickarna blev vätskefyllda och hur det uppkom nya hela tiden. Stackarn har jättemånga koppor på HELA kroppen. Värst är de som sitter i rumpan och underlivet...
Vi har försökt lindra klådan med Alvedon, Xylocain, PoxClin CoolMousse och svalkande dusch och bad. Hon är verkligen tapper och försöker låta bli att klia på kopporna, duktiga tjejen. Det är ju fruktansvärt plågsamt att inte få klia när man har en sån himla klåda...
I natt vaknade Stina och var fullständigt hysterisk och panikslagen, det var som en scen tagen ur Exorcisten. Hon slängde sig av och an i sängen, kastade saker och gallskrek. Det värsta av allt var att jag inte kunde hålla om henne eller stryka henne någonstans utan att starta en klireaktion. Det var riktigt jobbigt att se sitt barn lida på det viset. Efter en sval dusch och Xylocain fick det bli en stund framför TV:n för att distrahera henne lite. Till slut somnade hon av utmattning.
Imorse hade det ploppat upp minst lika många koppor till...suck. Jag ringde Amadeuskliniken direkt för att få recept på Tavegyl och det skulle jag få hämta tidigast efter kl 16. Milda makter....skulle Stina behöva stå ut med denna klåda och smärta hela dagen? Jag tappade upp ett bad till henne där hon kunde sitta en lång stund och titta på TV, men det lindrade bara måttligt. Emil, som skulle komma hem på lunchen, chansade och åkte till apoteket på hemvägen för att se om han kunde hämta ut medicinen. Åh, vilken lättnad när han kom hem med den! Den har faktiskt hjälpt jättebra.
 
Även om det är görjobbigt nu med Stinas vattkoppor så önskar jag att Julia också får det snart. Jag vill att barnen ska slippa få sjukdomen i vuxen ålder, eftersom man drabbas värre då. Vi får ta oss igenom några tuffa dygn nu och tänka att det blir bra om några dagar. Sen har vi klarat av den delen....

Jag har unnat mig en ny kokbok:

LCHF-husmanskost av Anna Hallén



Den är fylld med goda, inspirerande och lättlagade recept.
Recepten innehåller ofta vanliga ingredienser som man har hemma eller hittar på t.ex ICA.
Det får nämligen inte vara alltför krångligt, för då tröttnar jag.
Jag återkommer när jag lagat något ur boken.

Så är det.
I allafall när det handlar om varaktig viktminskning.

Jag har precis sett "Plastik-turisterna" på kanal 5, ett program där man får följa svenskar som åker till Thailand för diverse skönhetsingrepp.
I kvällens avsnitt fick man se en ung tjej som ville ha större bröst + "snyggare" underliv och en medelålders kvinna som ville göra en bukplastik.
Den unga tjejen upprörde mig, eftersom jag tycker att det är hemskt att yngre har dessa ideal och vill se ut som rena rama porrstjärnor.
Den andra kvinnan fick mig att tappa hakan!
Hon hade på allvar trott att läkaren i Thailand skulle skära bort hennes tjocka mage. Bara sådär!
Hon fick såklart nej från den kloke läkaren som sa att hon måste gå ner i vikt först och att man sedan tar bort överflödig hud. Hon och hennes man blev naturligtvis upprörda och kände sig lurade på de pengar de betalt för resan.
Men herregud, tar man inte reda på fakta först? Har man bestämt sig för att utsätta sig för någon form av skönhetsingrepp vill man väl veta allt om det, som t.ex. vilka kriterier som gäller, risker osv. Inte skär man väl bort en hel mage bara sådär??? Det vet väl varenda människa! Kvinnan i programmet var helt oförberedd och hade tydligen sett operationsresan som en snabb lösning på sitt överviktsproblem.
I slutet av programmet hade det gått ett tag sedan resan och kvinnan hade som tur var kommit till insikt om att det inte finns några genvägar. "Man måste helt enkelt göra något åt saken själv", sa hon och så fick man se när hon och maken tog sig en promenad...
Tänk att de behövde åka ända bort till Thailand för att inse detta faktum.
  
Jag kanske låter lite mallig nu, men jag anser nog att jag vet vad jag pratar om. Jag har också varit där, med en enorm övervikt och känt hopplösheten med att inte orka engagera mig i min egen hälsa eller kosthållning.
Visst har jag i ibland önskat att jag kunde bli av med all min övervikt från en dag till en annan...
Men sånt är ju bara möjligt i fablernas värld.
 
Tänk om jag hade trott på det här med att äta mer fett och mindre kolhydrater tidigare!

Nu har jag iallafall gått ner nästan 24 kilo, genom vissa förändringar i kosten + motion. Det har gått långsamt och det tror jag är en bra förutsättning för ett varaktigt resultat. Dessutom känns det inte som att jag gjort så mycket uppoffringar och jag har absolut inte plågat mig ner i vikt. 


Förra veckans vägning:
+/- 0 kilo (totalt -22,6 kilo)

Denna veckans vägning:
-1 kilo (totalt -23,6 kilo) 

Har beställt skor på Ellos till halva priset (349:-) och haft turen att de passar perfekt och är supersköna!

Wildflower Soft Comfort toffel i skinn

Nämen usch, vad jag har slöat till mig när det gäller att uppdatera bloggen! Men det var väl så jag sa när jag startade bloggen....att jag inte skulle vara så flitig med mitt skrivande. Det kommer väl gå i perioder som med allt annat.

Veckan som gått har iallafall varit ganska händelserik:

För sjätte gången på ett halvår har vi haft magsjuka här hemma. Denna gång var det Julias tur och jag hoppas verkligen att det dröjer mycket länge innan vi får den sjukan i huset igen! Tycker att det räcker nu...

Stina (lillafrökenslåsigförjämnan) ramlade baklänges från badkarskanten häromdagen och fick en fraktur i armen. Så nu har hon vänstra armen i gips. Det var hennes andra olycka i nya badrummet som resulterat i ett besök på akuten. I höstas sprang hon rätt in i en vägghörna därinne och spräckte ena ögonbrynet och slet av överläppen från mungipan. Det krävdes flera stygn för att få saker och ting på plats igen....(ryser) 

Mamma har genomgått sin canceroperation och den gick bra. Det tog nästan 5 timmar att få bort all vävnad från båda brösten. Under tiden tog de ut några lymfkörtlar som de analyserade och de visade sig vara fria från cancer. Det känns jätteskönt. Mamma fick komma hem redan dagen efter och det tyckte jag kändes väldigt tidigt, men det är tydligen inget ovanligt vid såna här operationer. Nu ska hon vila och läka sina sår och om ca tre veckor får hon svar på om det är godartad eller elakartad cancer. Nu får vi bara vänta och hoppas på det bästa.

En rar liten loppa med otur:



Veckans vägning:

-0,6 kilo (totalt -22,6 kilo)